Dina synpunkter i dokumentären "Shopping blev min drog" på Kanal 5 var synnerligen skrämmande och visar på en stor brist på kunskap.  Vi har nu drivit Köpberoendes Riksförbund i ett år, under detta är har över 300 personer varit i kontakt med mig, både kvinnor   och män i olika åldrar samt väldigt många anhöriga och närstående. Jag har fått ta del av ett stort mänskligt lidande som slår hårt mot den  enskilde och mot barn och anhöriga, som kämpar med att få hjälp ur sitt köpberoende. Jag hoppas att du vill skaffa dig mer kunskap om  detta allvarliga beroende där mekanismerna är desamma som vid allt annat beroende, och alltså inte handlar om att "man får skylla sig  själv". Under denna tid har också ett tiotal personer åtalats för köpberoenderelaterad kriminalitet, t.ex förskingring, bedrägerier, stöld, urkundsförfalskning- och vi har i flera fall samarbetat med Frivården, och de har betydligt mer kunskap om köpberoende och tar detta på största allvar. Vi har också samarbetat med socialtjänsten och psykiatrin. Hur länge tänker Folkhälsoinstitutet fortsätta att blunda? Välkommen att höra av dig om du vill ha mer kunskap.

Du vet lika väl som jag att allt vad man säger i en intervju inte kommer fram i sändningen. Det är också en orsak till att några personer inte vill vara med annat än i direktsändning. Nu hade Kanal 5 klippt rätt hårt i det jag sade och speciellt i de frågor jag fick om ansvaret. Även när det gäller spelberoende brukar jag säga att det givetvis finns ett yttersta ansvar för individen själv. Vad som inte kom med det var att jag också sade var att en del av ansvaret måste läggas på banker och kreditbolag som alltför lättvindigt ger krediter, och att jag menade att dessa företag också borde ta ett ansvar för att både stödja de som blivit köpberoende och arbeta förebyggande. Jag och mina kollegor har på FHI är djupt medvetna om de problem ett köpberoende kan skapa och att det finns många likheter med andra beroendetillstånd. Problemet är bland annat att köpberoende inte ingår i vårt uppdrag och att vi inte har några indikationer på att det är ett folkhälsoproblem. Definitionen på ett folkhälsoproblem är att det drabbar en relativt stor andel av befolkningen, att det drabbar personer i en redan utsatyt situation svårare än andra och att det är beroende av och går att påverka genom insatser på strukturell nivå/samhällsnivå. Frågan är hur man på samhällsnivå skulle kunna göra förebyggande insatser är svår att besvara, eftersom vi lever i ett kommersialiserat samhälle. Ansvaret för att förebygga köpberoende ligger snarare på finanssektorn, konsumentverket och skolorna än på FHI. När det gäller vård och behandling och stöd från socialtjänsten är sådana frågor inte heller lagda på FHI, utan det är socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet för vård och behandling.  Som jag har sagt till dig tidigare är det nödvändigt att bearbeta politikerna om att de uppmärksammar problemen och att de ger ett klart och tydligt uppdrag till en myndighet att arbeta med det. Jag har stor respekt för det arbete du och dina kamrater i stödföreningen utför och jag önskar er all framgång. För FHI:s del är det dock alltför tidigt att agera på egen hand i denna fråga, men vi är givetvis intresserade av en dialog och att följa föreningens utveckling. .

 Anders Stymne
Statens folkhälsoinstitut 
831 40 ÖSTERSUND.
tel 08-5661 3607 (vxl 063-19 96 00)
Mobil: 0704-83 35 24
Fax 063-19 96 02