Bli inte möjliggörare!
Det är jobbigt och smärtsamt att leva med en köpmissbrukare. Privatekonomin är ständigt körd i botten, vilket köpmissbrukaren gör allt för att dölja. Du är ständigt utsatt för bortförklaringar, lögner och manipulationer. Du tror att din anhöriga/närstående har kvar pengar till nödvändiga räkningar. Det finns många skäl varför både kvinnor och män trots allt härdar ut. Ett av dem är barnen. Man försöker hitta en strategi för anpassning så att familjen står ut med den smärta – som deras liv medför. I själva verket innebär dessa strategier att missbrukaren upplever det som möjligt att fortsätta missbruka. Vernon Johnsson kallade detta fenomen möjliggörande.
Ett aktivt respektive upprepat möjliggörande i det här sammanhanget kan leda till att vem som helst i kretsen runt en beroende blir medberoende.
-
Den som gör det möjligt för köpmissbrukaren att fortsätta köpmissbruka gör honom förstås en björntjänst. Alla som är passiva inför köpmissbruket gör det möjligt att missbruka.
-
En chef är möjliggörare om han låter en känd köpmissbrukare ständigt få förskott på lönen, kanske rent av få använda företagskortet, går med på att betala ut semesterersättning, bonus, övertid tidigare än vad som var tänkt.
-
En arbetskamrat är möjliggörare om han lockar med missbrukaren (förutsatt att kamraten vet att det finns problem av denna sort) ut på en shoppingrunda på lunchen eller efter jobbet ”Häng med och fynda det är rea”.
Möjliggöraren kan efter avslutad shoppingrunda gå hem till sig och släppa problemet medan problemen börjar för missbrukaren och hans familj när han kommer hem och gömmer sina kassar, ljuger om sina inköp, ljuger om hur mycket pengar hon har spenderat.
Att hålla köpmissbruket hemligt som anhörig eller vän är att möjliggöra.
Att ge pengar, köpa mat, betala räkningar, när missbrukarens pengar gått till shopping är att möjliggöra.
Möjliggöraren är inte automatiskt medberoende, men gränserna kan lätt suddas ut, om man inte aktar sig. Första steget mot medberoende tas, när man för första gången gör det möjligt för köpmissbrukaren att missbruka genom att gå med i köpmissbrukarens manipulationer och bortförklaringar till sitt shoppande, när man tror att det köpmissbrukaren har som ursäkt till shoppandet är sant och blir en del av lögnen.
Medberoende
En anhörig/närstående eller barn till en aktiv köpmissbrukare är medberoende i missbruket, medberoende därför att man ställer upp och skyddar, ljuger och hjälper så att missbrukaren kan få shoppa ifred. Eventuella rykten dementeras eftersom den medberoende inte ens själv förstår vad det handlar om. Ju mer den som är medberoende ställer upp, desto mer kan missbrukaren köpmissbruka.
Medberoende är i första hand familjemedlemmar, i andra hand vänner, arbetskamrater och chefer, som drabbas av missbrukarens beteende.
Medberoende är också ett beteende hos de närstående som utvecklats i ett rollspel med den beroende för att både skydda denne och även sig själv från missbrukets verkningar. I detta rollspel av orsak och verkan påverkas de inblandade personernas känsloliv och sociala levnadsförhållanden.
Medberoende är att förneka, dölja, manipulera, vilseleda att någon är beroende – alltså samma ”symptom” som kännetecknar den beroende dvs den person som man annars skyddar.
Den medberoende sitter egentligen i samma båt som missbrukaren eftersom de delar samma destruktiva beteende.
Alltså måste alla medberoende människor fatta mod och gripa in så tidigt som möjligt. Se upp med att ställa diagnos, låt expertisen sköta detta. Gå inte med i lögner och manipulationer.
Vad kan du göra som anhörig/närstående?
•Tala om vad DU känner ”Jag blir orolig när jag ser dig komma med alla kassar.”
•Beskriv vad DU ser. ”Jag ser att du har mycket nya kläder, var får du pengar till alla inköp?”
•Gör en budget tillsammans ”Jag är orolig för vår ekonomi och vill att du också tar ansvar för den.”
•Gör inköpslistor tillsammans och se till att följa den.
•Om den köpberoende öppnar sig - tala om att det finns hjälp att få- berätta om vår hemsida. Om den köpberoende reagerar med ilska och försvar- återkom till dina egna känslor vid ett annat tillfälle. Ge inte upp – beskriv vad du ser, sätt ord på din oro och dina känslor.